fler papptankar

Samarbetet med Precious och Duncan ger uppenbart en helt annan dimension till kartongmöblerna än om jag hade åkt till ett företag och köpt den mängden kartong jag behöver. Möblerna blir genom samarbetet inte endast en kommentar till återvinningskulturen på mikronivå här utan även ett konkret mått på deras faktiska arbete. Möblerna kommer att bestå av deras timmar och dagar av samlande och på ett tydligt sätt visa hur mycket kartong de får in på ett visst antal dagar. Förhoppningsvis blir det även ett kulturellt utbyte, särskilt om de accepterar att komma in på Wits och hjälpa mig färdigställa verket.

Det koncentrerat av tid och arbete som kartongmöblerna kommer att bli står även i fin relation till den andra delen av min gestaltning här – Klaras och mitt skräp. Det systematiska insamlandet av beviset på vår konsumtion över en given tidsperiod. Tiden och arbetet, omvandlingen av skräp till material och i förlängningen även till design/konst blir en stark gemensam nämnare.

(bilden visar skisser i miniatyr på möblerna)

Workshop med åk 10 på NSA 29/9

Kl 10-12

Vi satte oss alla runt samma bord och jag visade bilder på återbruks-/ återvinningsdesign, både utskriva färgbilder och ett bildspel på min laptop. Samtidigt pratade jag om bilderna – var de är ifrån, mitt projekt på Wits, designprocessen, mitt besök hos Heath Nash, marknaden för återbruksdesign i Sverige och här, återbruksestetik och om mellanrummet mellan skräp och material. De tyckte det var jättespännande och att bilderna jag visade var urcoola.

Sen delade jag in dem parvis, vilket de tyckte var jättejobbigt… så jag vek mig för demokratin och klassrumsfridens skull och lät dem para ihop sig mot att jag tilldelade varje grupp ett material.

Därefter hällde alla ut sitt medhavda skräp (alla hade med sig!) på bordet och fick sortera upp det efter inom gruppen överrenskomna kriterier. En kille började först sortera efter färg men blev snabbt nerröstad. Det blev följande fem högar (de är 10 st i gruppen):

- läskburkar

- tidningspapper

- kartongförpackningar

- hårdplast samt vita plastpåsar från pick’n’pay

- mjukplast såsom chips- och godispåsar samt svarta sopsäckar

De två sista högarna var de som det blev mest förhandlingar kring, de tyckte det var svårt att skilja mellan olika plaster på ett logiskt sätt så det slutade lite i en kompromiss mellan de två paren.

Efter det började de skissa och bygga sina föremål medan jag gick runt och handledde. Gick fantastiskt bra, de är motiverade och artiga, ställer frågor och lyssnar verkligen på vad jag säger. Det enda egentligen svåra för dem verkar vara att komma bort från det rent dekorativa och fokusera på det funktionella samt att tänka tektoniskt – vad är det här materialet bra till? Men med lite samtal fattade de vad jag menar och jag tror att de även tycker begränsningarna är inspirerande.

Kl 14.30-16:

Eftermiddagen blev både mer dramarisk och mer energilös. Alla kom dit utom en som varit tvungen att åka hem. En till droppade av ganska snabbt.

Sen fick en grabb ett epilepsianfall vilket drog fokus lite till det…. :(

Men de andra jobbade på bra och lovade att de kommer hinna bli klara imorgon. Flera tog även med sig arbetet hem för att fortsätta ikväll. Kul dag!

Efter det gick jag till ateljén och jobbade lite på väven samt byggde miniatyrer av kartongmöblerna.

kontroll igen

Idag var vi och hälsade på Natalie och Candice på deras praktikskola i Hyde Park. Det var en upplevelse jämfört med NSA! 35 elever per klass, 45-minuterslektioner, skräpigt och med en fruktansvärd akustik.... men det var kul! Ungdomarna var fina och vi träffade tre klasser som alla var väldigt intresserade av att ställa frågor om Sverige och vad vi tycker om Sydafrika.

Efter det hade Klara sin sista lektion på NSA, jag drog lite tidigare för att närvara på seminarium med Anitra.

Sen förberedde jag morgondagens lektioner och därefter åkte Vicky och jag ner till Newtown för att leta efter Precious, kartongdamen. Vi hittade henne lätt, och hennes man Duncan var där också. Tyvärr hade de blivit oroliga över att jag inte kom prick 16 och hade sålt kartongen. Men de var glada att se mig och att jag menat allvar, så vi kom överens om att de får lite mer betalt och kommer med kartongen till Wits. Fantastisk lösning för mig som är billös! Nästa träff är fredag klockan tre... :)

Sen så har Lucas på PJ Simelane i Soweto hört av sig och sagt att det kommer lösa sig med lektionerna där, blir veckan efter deras lov, topp! Så nu känns allt lite lugnare... och Lennerd kommer hjälpa mig fixa det jag behöver till utställningen så nu är det bara att jobba järnet!

Klara i Anthusas klassrum på NSA samt Natalie som går i ljusblått i Hyde Park, Candice står framför tavlan med elever.

hektiskt

Dagen började med en förkyld känsla i kroppen och en allmän ovilja att göra något över huvud taget…. Men det har gått över nu :)

Igår skypade jag med Cecilia på Konstfack – bra och peppande! Sen hade vi seminarium, sen möte med David i ateljén, sen lunch, sen ateljéarbete. Jag fortsatte lite på väven samt påbörjat en rumsavdelare av hängande plast inspirerad av Kommetjie recycle project. Sen bar det av till NSA (national school of the arts som är vår ”vfu-skola”) och vernissage på deras utställning. Som för övrigt inte var så bra tyvärr… Sen blev det jättestressigt för det höll på att köra ihop sig med lektionerna vi ska hålla; det visade sig att skolan har ett lov nästa vecka som vi missat samt att vi inte kan klämma in några projekt nästa termin för den är bara fyra veckor lång och urhektisk enligt Anthusa. Till slut fick vi till det så att jag har åk 10 3D-design på torsdag förmiddag och eftermiddag samt fredag morgon, sammanlagt 5,5h. Fint. Det blir lite jäktigt men kommer nog gå att få ut något av.

Idag var vi på NSA, Klara höll lektion. Sen gick jag till ateljén, jobbade vidare med min plast. Vid 14 mötte jag upp David och vi åkte runt sydväst om Newtown i återvinnarkvarteren. Vi såg ett stort ställe som heter Remade Recycling som köper upp material som informella sopsorterare samlat ihop. Vi såg även en kartonggrossist, massa folk med stora säckar burkar mm… till slut körde vi förbi en kvinna (! Det är mest män som jobbar med detta) som sorterade kartong. Vi stannade och pratade med henne, förklarade mitt projekt och hon gick med på att samarbeta. Upplägget för närmaste dagarna är att jag möter upp henne på samma plats på Quinn Road vid 16-17 och köper kartongen av henne. Kilopriset för närvarande ligger på 70 cent, så hon och hennes man och barn tjänar mellan 50-70R om dagen. Om detta fungerar kommer jag att fråga henne om hon kan tänka sig att hjälpa mig att göra möblerna till utställningen (som för övrigt kommer att äga rum 17-19 oktober inne på school of art). Efter utställningen får hon tillbaka all kartong och kan sälja den igen.

Etiska frågeställningar poppar såklart upp, samarbetet blir ju väldigt ojämlikt, maktbalansen är extremt snedfördelad. Men jag vill inte göra något välgörenhetsprojekt, utan använda deras yrkeskunnande. Mm… svårt

På fredag ska jag även åka ut till PJ Simelane i Soweto igen och bestämma dagar där jag kan ha workshops där. Det kommer att få bli de två veckorna direkt efter lovet… för sen börjar det ju dra ihop sig för hemresa – redan!

återbruksintryck

Produkter och idéer av återbrukat material är inget som saknas i Kapstaden direkt.... butiker som svämmar över av färglada pryttlar finns överallt. Jag höll nästan på att få en överdos av hantverk :)

Många saker återkommer, det finns ju en turiststandard att följa, medan andra känns mindre krystade och är gjorda med omsorg och känsla.

Jag var även och besökte Cape Craft and Design Institute, men de var inte till så stor hjälp. Mest kontor och ett litet showroom med exklusiva prylar.

heat nash

I Kapstaden var jag och besökte Heat Nash i hans ateljé och pratade arbetsprocesser, återvinning och designmarknad. Han har tre assistenter som bygger ihop hans lampor och ett företag som gör plastblommorna av gamla flaskor och förser honom. Han har inte någon egentlig miljötanke, även om det är oundvikligt att fundera på det, utan ser ”skräpet” som billigt, tillåtande och inspirerande material. Han började med det som ett led i utforskandet av den sydafrikanska estetiken. Vi pratade om när skräpet blir till material; Heat var inne på att förändringen sker i det ögonblick då man sätter saxen i plastflaskan. Då övergår den från något kasserat och förbrukat till att bli möjligheter. Han håller även workshops med barn där de experimenterar hej vilt med plast.

intryck avtryck

Kapstaden… massa intryck…cape point, simons town, mossel bay, knysna, swellendam, vingårdar, township, gator, hus, cape craft and design center, woodstock, buscuit mill, haas, boo kaap, urban park, heartworks, kloof street, the fridge, uct, labia, african image, med mera med mera med mera…

På väg till och kring Kapstaden

påtaglig kolonialism

naturskönt, oroande och rogivande. En bit Europa mitt i i Afrika... märkligt dynamiskt samtidigt som det känns mer bevarat och historiskt än Johannesburg.

blomsterprakt och knasiga djur

fler bilder kommer

kartongmöbler

Till skillnad från Sverige så fungerar återvinningen på mikronivå här. Många försörjer sig på att sortera sopor och sälja vidare (det finns det massa bra litteratur och flashiga fotoböcker om…). I Johannesburg går en del sopsorterare omkring med fantastiskt överlastade vagnar.

Jag vill göra kartongmöbler i samarbete med några kartongåterförsäljare. ”Hyra” kartong av dem, dvs betala dem för att låna kartongen några dagar – eller köpa den och sedan donera möblerna till något ställer som kan behöva dem… men jag tycker mest om idén at ”låna”

kartongen… inte göra något avtryck utan bara ändra form på den tillfälligt. Ha sakerna till låns, inte äga, inte kasta, få dem och därmed mitt arbeta att befinna sig på resa, vara en transition.

Jag tror att jag söker efter övergången mellan skräp och material.

Mellanrummet.

Liminal space.

Det absoluta nuet? Icke-rummet som förenar före och efter. Ständig tillblivelse.

Kanske dessa ”kartonggubbar”, sopsorterarna som ger det kasserade nytt liv, nytt värde genom struktur, är detta mellanrum?

galna dagar

Sitter och andas ut lite vid datorn (även om klara o jag tycks kvar i Venda-rutinerna och var uppe halv sju i morse - notera att det är söndag :) efter två helhektiska dagar. I fredags var det upp till seminarium kl 8 som tyvärr ställdes in i sista sekund, sen kamp i utskriftslabbet i Matrixen, ateljéarbete, möte med David, mer ateljé, FUCT friday på taket i kvällssolen, snabbmiddag på Wits Theatre, sen till Market Theatre för att se The Table med claire och Milton (http://markettheatre.co.za/) sen en kopp te där, sen hem till Natalie vid 23-tiden för att sova över, bildpedagogikprat nån timma...... upp vid 7 för att gå och möta Hannelie Coetzee, Such Initiative (http://www.suchinitiative.org) och vara med henne på ett projekt under dagen. Projektet visade sig vara fint i teorin men en logistisk katastrof så Natalie och jag fick slita häcken av oss för att hålla 50 barn i styr istället för att observera som den ursprungliga tanken var.... Bilderna jag tog ser, tack vare sin statiskhet, lugna och kontrollerade ut, men i det stora hela var dagen ett stojigt kaos. Galet. Vi höll på till 5, sen blev vi avsläppta i Rosebanktrakten av Hannelie och höll på att inte komma på någon taxibuss för alla var fulla. Lite nervöst eftersom solen höll på att gå ner! Men det gick till slut och vi kom hem hit till Klara, gjorde stuvade guavas och kollade på bilderna från Venda.

Det var en bra lektion i vikten av struktur och planering i bildskapande med barn. Och att det inte räcker med fina ideal och en bra tanke :) Such Initiative arbetar med hållbar utveckling och participatoriska offentliga konstverk, ibland med "skräp".

Lärcentrumet där vi höll till är nystartat och ligger vid ett township i norra Johannesburg. Igår skulle det ritas insekter och dekoreras bord på centrumet.

Jag tyckte tillvägagångssättet var mycket problematiskt ur ett pedagogiskt perspektiv (vuxna konstnärer som fixar till, väljer ut och "rättar" barnens bilder när det inte är snyggt nog)... men Hannelie menade att hon inte ville ha en bildlektion utan få hjälp av barnen att göra ett konstverk.

De hade i alla fall en superfin grönsaksträdgård på gården som ni kan se på bilderna!

mail från Susan

Fick ett peppande mail idag!:

Hi there, hope you’re both recovering from your experiences in the very different world of haMakuya! I’m so glad you were both able to go.

I’ve been chatting to the director of Tshulu, Lara Allen, and told her about your plastic/waste project you started at the homestay. She is really interested in what you’ve done and would like to share the ideas of how to make the mats, and the loom, with other people in the community, particularly schools that have an eco/conservation and environmental focus.

Please could you write a short report about what you did, how and include photos, plus something that explains exactly how to construct the whole thing – like a step by step that someone else would be able to follow. It’s a really brilliant idea, especially to use all that plastic lying around the villages, in a useful way.

Would you be able to send me something fairly soon, so I can pass it on to Lara please?

Regards, Susan

pappersskål

Jag har gjort en pappersskål av kvitton och små matpapperspåsar. Den är stor som en liten tvättbalja - ca 45 cm i diameter. Insidan är lackad. Skålen är mjuk och lätt transparent.

Har tillbringar förmiddagen på Nation School of Arts (NSA) och auskulterat ett par lektioner och sistaårselevernas panikstress inför slututställningen. Det var kul! Lärarens som "tar hand" om oss heter Anthousa och är en varmt barsk Mam som regerar med kärleksfull järnhand :)

Eleverna verkar flitiga, tysta, respektfulla och glada. Estetiken och sättet att arbeta på är däremot ganska långt ifrån "BI-idealet", vilket känns som en rolig utmaning.

Den här veckan är lite vakum- och hemlängtanveckan... smekmånaden är över. Förra veckan var så häftig, och innan dess var allt nytt och vi hade fullt med vernissager, föreläsningar, middagar o fester. Nu har vi massa skolarbete, deadines och ingen tid att vara sociala på. Så då längtar vi hem :) men snart bär det av till Kapstaden och då blir vi ju en smula botade!